Den lokal som ValstaKonst befinner sig i bär på en intressant historia som simhall, vilket är något som också lockat många konstnärer till oss. I utställningen ”Badbuss inställd – Valsta simhall ur konstnärens perspektiv” kommer ni att få möta sex sådana konstnärer som på olika sätt velat arbeta med Valsta simhall som byggnad i möte med deras vitt skilda konstnärliga uttryck – med allt från muralmålningar till ljudkonst. Denna utställning ger också en möjlighet för oss att visa er besökare hur en byggnad kan påverka det konstnärliga uttrycket och även förhöja upplevelsen av ett verk. Likaså kan en viktig tanke om återbruk belysas, då vi befinner oss i en tid där vi allt mer behöver tänka på miljön, där att byta ut något snarare än att återanvända, oförmågan att ge ett nytt syfte, också bidrar till miljöförstörelse. ”Badbuss inställd” syftar på den verksamhet som tidigare fanns i lokalen, då bland annat en badbuss åkte ut för att hämta barn för att kunna få simma på Valsta, som nu inte längre existerar. Men som idag ger lokalen möjligheter till andra sorters möten, främst konstnärliga.
En presentation av de olika konstnärerna följer nedan.
Jennie Dahlén & Linn Eriksson
Bildkonstnär Jennie Dahlén och danskonstnär Linn Eriksson arbetar i ett utforskande av gränsen mellan tvådimensionella och tredimensionella uttryck. Utifrån olika bakgrund och ingång till konsten, söker de efter ett gemensamt narrativ där dans- och bildkonst möts. De gör det i form av videoverk (i samarbete med filmare Kristoffer Andrén), foto, kolteckningsinstallationer och performanceverk.
Med grafitpulver, kol, vatten och kroppen som verktyg utforskar de hur spår vi lämnar efter oss återanvänds och blir till något nytt. Rörelsernas flyktighet fångas upp i teckningens distinkta gestaltningar, och vice versa, i en ständigt föränderlig process där känslor, drömmar och förnimmelser uppstår i kontrastrika skildringar. I takt med att händer, fötter och kläder fläckas alltmer av nyanser i grått och svart, förändras atmosfären i rummet med spåren på papperen när nya mönster bildas. Kolets streck och former vittnar om rörelse i ömsom kraftfulla, ömsom mjuka drag, och i deras performanceverk lägger sig ljudet av andetag, fotsteg och skrapande som ett ackompanjemang till musiken. Att platsen har gått från att vara simhall till konsthall är i sig en rörelse som duon finner inspirerande, och en kan ju fundera över vilka spår den tidigare aktiviteten lämnat i väggarna och atmosfären i rummen. En central del i deras arbete handlar just om en reflektion över de spår vi lämnar efter oss, och dom utforskar pendlandet mellan rörelsen som lever kvar som minnesbild och bilden som lämnar ett mer varaktigt bevis för den rörelse som varit.
Hedda Hultman
Något ska fylla hålet, fyllningen till hålet finns någonstans, var? Vad händer om hålet blir fyllt? Den stora uppvisningen är en föreställning i stilla form. Verken rör sig när ingen ser, eller så långsamt att det inte är. Något kommer att gå sönder. Något kommer att falla, linan kommer tappa sin spänst.
I denna utställning, visar Hedda Hultman installationen Den Stora Uppvisningen som är ett skulpturalt möte mellan trä, lera och måleri, där de olika delarna byggs samman till varelser och sinnesstämningar. Betraktaren möter: Modern / Fadern / Barnet / Hotet / Hemhjälpen / Trädgården
Simhallen är för Hultman en plats med många efterlämningar där hudavlagringar, hår och urin blandas med minnen av att hon som barn gick till simhallen för att lära sig simma och äta varma baconchips. Som vuxen kan Hultman bli obekväm av att vara naken med främlingar och plötsligt komma så nära andra människor. Det obekväma återfinns i skulpturerna i hur de försöker passa ihop och fylla varandras hål, i deras klumpiga tyngd och avnötta färg. Det är lekfullt men också allvarligt, det är ett pussel som läggs om och om igen.
Hedda Hultman (f. 94, Surahammar) tog sin masterexamen från Konstfack 2021, och har sedan tidigare en kandidatexamen från Umeå Konsthögskola. Hon arbetar med video, ljud och skulptur med utgångspunkt det narrativa berättandet.
Klara Paulin-Rosell & Agnes Magnusson
Klara Paulin-Rosell och Agnes Magnusson är en konstnärsduo som har jobbat med en konversation mellan en cello och rummen på Valsta konsthall. De är intresserade av hur platsens tidigare funktion lyser med sin frånvaro, samtidigt som poolen, duscharna och bastun finns kvar. De vill porträttera förändringen av platsen. Genom ljud- och videoverket As much a beginning as an end som utspelar sig på Valsta konsthall leds betraktaren runt i rummen där funktion och tid har upphört, ljud repeteras och tonas ut och detaljer blir för en kort stund synliga innan de försvinner.
Konstnärerna möttes på Konsthögskolan i Bergen i Norge där de har samarbetat kring en rad olika verk. Tillsammans utforskar de platsers funktion och hur kroppar påverkas av de rum de befinner sig i. De jobbar med olika material, låter processen genom dialog och handling leda arbetet. Hur låter platsen och vad säger den till oss?
Klara Paulin-Rosell studerar just nu kandidatprogrammet i fri konst på Konsthögskolan i Malmö och Agnes Magnusson studerar kandidatprogrammet i fri konst på Konsthögskolan i Bergen.
Liquid memory är skulpturer gjorda av Klara Paulin-Rosell och Agnes Magnusson.
Julia Rio
Rios konstnärliga praktik handlar främst om att väcka nytt liv på befintliga platser och undersöka hur en kan vara med och förändra och addera i det offentliga rummet via färg och form. Att skapa naturliga mötesplatser via gatukonst, och precis som ValstaKonst beskriver, att skapa dialog mellan det förflutna och nuet. Att arbeta platsspecifikt med ValstaKonst som byggnad och lära känna platsen tycker Rio känns väldigt spännande. Där hon frågar sig hur hennes konstform kan ta plats i en nedlagd simhall? Hur skulle hennes muralmålningar sett ut i en existerande simhall?
Julia Rio (1991) är en mural och textilkonstnär från Värmland som upptäckte sin passion för hantverk, färg och form vid tidig ålder. Efter att ha satt upp sitt första virkade gatukonstverk i London år 2013 öppnades en ny port. Det textila översattes snabbt till färgglada spraymålade muraler. Hennes abstrakta kompositioner är en samling av mönster och symboler från resor, möten och naturen, där växter och krukor är en återkommande inspiration. Julia ser gatorna som vårt gemensamma vardagsrum, en plats där vi alla ska känna oss trygga och inspirerade. Med hennes färgstarka och lekfulla väggmålningar vill hon skapa glädje och naturliga mötesplatser i det offentliga rummet.
Julia Rio har tidigare bland annat ställt ut på Katrineholms Konsthall samt på Kristinehamns Konstmuseum som årets stipendiat 2022. År 2018 tog hon sin kandidat från Konstfack och har sedan dess arbetat med uppdragsgivare som Chalmers Fastigheter, Halebop, Värmlands Museum och Trafikverket.
Datum och tid: 24 september 2022 till 22:a januari 2023
Plats: ValstaKonst
Curator: Marcus Modh
Pris: Gratis inträde
ValstaKonst 